Elitprov Siggefora

I lördags åkte vi iväg till vackra Siggefora för att titta på elitprov. Vädret var inte direkt med oss, eller deltagarna för den delen, men annars var det en väldigt trevlig utflykt.

Jag har försökt göra en skiss över provet, men det gick väl sådär så jag försöker förklara i ord också.

Provet började med att hund A fick en vattenmarkering (1). Jag såg inte exakt hur det såg ut, men misstänker att markeringen var delvis dold av tunn vass framför hunden. När hund A var på väg in skickades hund B på en dirigering (2) halvvägs över sjön. Här var svårigheten dels att dirigeringen var ”sned” i förhållande till strandlinjen, vilket förvirrade vissa hundar redan när de var tvungna att gå snett ut i vattnet, dels att hundarna gärna girade vänster mot en liten udde som stack ut.

När hund B var på väg in med sin dirigering fick hund A en till vattenmarkering (1) som hamnade i ungefär samma område som den första.

Därefter var det en kort transport upp till myrmarken där hund A fick gå ut på söket (3), vilket sträckte sig från myrmarken upp i ett skogsparti. Svårigheten med söket var framför allt att den röda streckade linjen på kartan INTE fick passeras. Dessutom blev vittringsförhållandena svåra i duggregn och frånvaro av vind.

När hund A hämtat sina fåglar på söket fick hund B en kort transport till utgångspunkten för landdirigeringen (4) och hund A fick gå en kort bit till mot dubbelmarkeringen (5). Längs transporten sköts två skott för dirigeringarna. Hund B hämtade först landdirigeringen (uppskattningsvis 60 meter, men jag är värdelös på avståndsbedömningar) och när den var på väg in sköts skott och kastades fågel för hund A:s dubbelmarkering. Dirigeringen tror jag egentligen inte det var någon speciell svårighet i (förutom kanske själva avståndet och att det förstås inte var fotbollsplan utan myrmark som övergick i buskar och lite skog). Dubbelmarkeringen tror jag var delvis dold, i alla fall nedslagen, men kasten var fantastiskt tydliga och höga. Tyvärr vet jag verkligen inte hur långa markeringarna var, men kanske 50 meter?

När hund A fått sin dubbelmarkering bytte hundarna plats och fick hämta landdirigering (6) respektive dubbelmarkering (5). Därefter var det dags för hund B att ta söket (3). Avslutningsvis fick hund B sina vattenmarkeringar och hund A sin vattendirigering i samma ordning som i första momentet.

Min väldigt lekmannamässiga uppfattning var att provet egentligen inte var särskilt svårt. Det kändes inte som att det fanns någon generellt extra klurig uppgift, utan ekipagen hade snarare problem med sina egna stötestenar. Dessutom var förstås regnet en försvårande faktor. Ett förstapris delades i alla fall ut och det var roligt att se. Det var roligt att se de andra också förstås och jag lärde mig massor.

Jaktprovssällskap

Igår var jag och Rosen sällskap åt Sverker och Rookie som startade nybörjarklass i Krabbsjön, Ludvika. En himla bra dag som inte kunde sluta på bättre sätt: 1:a pris och provbäst åt Rookie, med en så fantastiskt fin kritik att det var helt sanslöst. Och dom var jätteduktiga! Rookie markerade bra, dirigerades fint och sökte som en liten gudinna 🙂

De tre förstapristagarna för dagen

Rookie med sitt provbäst-ben!

Provet innehöll två enkelmarkeringar på vatten, en kort dirigering med närsök, två enkelmarkeringar på land och ett stort sök. Allt var väldigt koncentrerat och transporterna blev korta, men i gengäld kunde ju hundarna lätt störas av t. ex. platsen för tidigare markeringar. Nedan finns en bild på provupplägget. På dirigeringen fanns två vilt ute, men bara ett skulle in. Dirigeringen blev ju lite lurig i och med att man skulle skicka ut mot en liten landtunga men inte tappa hunden ut på landtungan eller ner i vattnet. Sökområdet bestod av lite plan mark och bakom denna en mycket brant brant. I själva verket var sökområdet lite bredare nedåt i bilden, men det fick tyvärr inte plats. En hel del hundar hade här problem med att de vek tillbaks mot landmarkeringarna (eller gick och badade/drack i vattnet) eller föll ner på andra sidan om sökområdet.