Spår, även denna helg

Även den här helgen blev det spår. Fast personspår för båda två eftersom jag inte förberett med blod och klöv.

Jag lärde mig en del om hundarna och deras spårande idag. Rosa fick ett spår som började i någon form av zickzack i skogen och efter uppskattningsvis 250-300 gick ut på ett fält där det låg en tvär böj mitt ute på fältet, gick över en ”ö” och vidare över fältet med spårslut i fältkanten. Maris spår gick ca 200 meter i stora kringlelikrokar i skog, över en smal passage på fältet (kanske 50 meter brett) och vidare upp i skogen på andra sidan fältet. Rosa började i halsbrytande hastighet och mina sönderslagna ben kan intyga att hon varken var särskilt spårnoga eller var lugn och sansad. Men sen kom vi ut på fältet och något hände. Plötsligt började hon spåra noggrant och metodiskt i bekvämt tempo. Titta, till och med slak lina:

Över fältet och ”ön” gick det perfekt och hon hittade sitt slut:

Rosas favorit: en burk med kattmat i!

Rosa var också riktigt duktig genom att hon faktiskt plockade upp alla tre pinnarna. Den första i skogen helt spontant, den andra i skogen efter att jag bromsat (men då fick hon vittring på den och gav sig inte förrän hon hittat den) och den sista på fältet också helt spontant!

Maris började kanon. Jättefint spårade hon skogsdelen. Sen tog det tvärstopp. Hon förstod INTE att spåret kunde gå vidare över fältet. Dessutom reagerade hon på skotten från skjutbanan när hon irrade runt längs dikeskanten. Men med lite hjälp kom hon över fältet och gjorde sedan ett kanonarbete sista 150-200 metrarna i skogen på andra sidan.

Maris med sitt spårslut:

 

Sen avslutade jag och Maris med lite skritt i råterräng, så kan vi bocka av dagens sjukgymnastik också!

Liggtiden på båda spåren var förresten strax över två timmar.

Mogna Maris fick ett ben

 

 

 

 

Lydnadshundar!

Igår kom två nya halsband på posten, ett inköp som jag motiverade med att jag verkligen ”behöver” bra halsband till hundarna när vi tränar lydnad… Så nu när jag fått hem halsbanden (och lite annat) var det ju bara att börja träna 🙂 Igår mjukstartade vi lite med en fotosession på lydnadsplanen (vi tar saker i rätt ordning här) och idag blev det lite riktig träning!

Jag har inte så mycket tid dessa dagar så det har blivit en promenad om dagen som ersatts med ett lydnadspass, men ingen av hundarna verkar misstycka. Tvärtom!

Igår när det var fokus på fotografering fick Maris damma av apportering med hopp över hinder och snabba gripanden av apportbocken, samt hålla fast (man får ju välja de momenten som gör sig bäst på bild liksom…):

Vi körde andra halvan av hopp-apport och det gick bra, inte en tanke på att ta någon annan väg än den över hindret!

Snyggt fokus inför gripandet

Hon kunde till och med sitta still med nya, stora apportbocken i ett fint och stadigt grepp!

Idag blev det träning på stegförflyttningar, ”rutan” (fast fortfarande utan själva rutan) och inkallning med ställande.

I stegförflyttningarna kunde jag konstatera att två steg höger och två steg fram nu fungerar perfekt. Backandet har jag plockat isär, fokus nu är på att hon ska ställa sig upp när jag för vänster foten något bakåt, för ställer hon sig inte upp innan jag börjar gå bakåt, hoppar hon okontrollerat bakåt istället för att röra sig så snyggt som hon ju egentligen kan. Vänsterförflyttningarna måste vi ta tag i.

I rutan fortsätter jag att försöka skapa förståelse för att hon ska springa rakt fram (inte leta efter en punkt längs vägen). Både igår och idag ställde jag upp flera matskålar och jobbade med rutinen att först gå fot ett par steg rakt mot en skål, stanna och skicka till den. Några gånger springer hon fortfarande till fel skål, men jag tycker ändå att det känts bättre under passens gång så jag fortsätter på det här ett tag till. Nästa gång jag är på en större plan ska jag sätta upp rutan framför skålen så att hon börjar vänja sig vid att sikta på rutan för att hitta skålen.

Om inkallning med ställande har jag faktiskt inget att säga just nu. Idag gjorde hon alla tre repetitionerna helt perfekt, men boll bakom ett par gånger och boll kast från mig en gång. Jag har till och med börjat kedja på nästa inkallning efter ställandet och även det fungerar.

Rosa börjar så sakta, så sakta bli lydnadshund hon också. Igår fick det bli snabbinlärning av hopp över hinder (vad gör man inte för fotokonsten…), träning på att vara lugn och hålla träapport (det har hon bara gjort någon enstaka gång förut).

Rosen lärde sig snabbt att vägen över hindret var enda vägen för att få korv

Det gick bra att sitta och hålla träapport också

Idag fick Rosa träna ingångar till sidan, sitta upp från liggande (på kommando ”upp”) och att springa till target. Ingångar vid sidan blandas gärna med höga hopp, så att hålla alla tassar på marken behöver vi jobba vidare på, trots att det handlar om ingång från bara någon meters avstånd. Sitta upp har vi tränat inne senaste dagarna, och idag var första gången ute. Det gick bra men behöver förstås signalsäkras också på sikt. Springa till target fungerade bra idag – fullt ös och anfall med tassarna på targeten. Söt-Rosen!

 

Den där Maris

Den där Maris, hon gör för sjutton ingenting med måtta. När hon leker – då flyger möblemanget. När hon blir tokig i kaniner – då blir hon helt okontaktbar. I timmar. När hon råkar ut för en bilolycka – då bryter hon förstås nacken. Och när hon blir illamående – då är hon fruktansvärt illamående, kväljer, flåsar, spyr och försöker äta allt inklusive hundhåret på golvet för att lindra illamåendet. I tre timmar. Utan minsta avbrott. Det det med illamåendet var igår. Maris gör mig matt ibland…

En några år gammal bildserie från när Maris lekte med sin dåvarande ”bästa kompis” Freddie. Till slut var de så trötta att båda två låg på rygg och hoppades på att den andra skulle anfalla, utan att orka initiera det själv. Inget med måtta var det…

Idag mår hon i alla fall bra igen. Antar att hon måste blivit akut matförgiftad av något hon åt på joggingrundan vi tog strax innan det hela började.

 

Full fart hela vägen in i mål

Nu är det bara de sista skälvande timmarna kvar av semestern. Vi har kört full fart hela vägen in i mål, med Göteborgsresa måndag till torsdag och sedan besök hos min pappa på Ingarö lördag till söndag.

Göteborg bjöd på trevligt umgänge och lagom mängd avslappnad hundträning. De två första dagarna skötte sig Rosen helfint. Sista dagen hade hon katastrofala problem med passiviteten, men då hade jag också Maris vid min sida, och de där två stressar upp varandra ganska rejält. Maris var generellt ganska pinsam när vi var i Göteborg, efter att jag glad i hågen släppte ut henne på gräsmattan när vi kom fram till dem vi besökte. Det brukar ju inte vara något problem, hon brukar kunna sköta sig, framför allt hos andra människor som har hund och därmed har en hundsäkrad tomt. Men här fanns en hobbyuppfödning av kaniner, och det slog fullständigt slint i Maris lilla huvud. Jag har aldrig någonsin sett henne så stressad som hon var där första kvällen. Det var inte förrän vi till kvällen byggt upp deras komposthage inomhus och lagt in deras egna bäddar som hon kunde börja lugna ner sig. Innan dess skällde hon, kastade sig runt i kopplet, vankade runt med stirrig blick och flåsade.

Ingaröbesöket var himla trevligt men här krånglade båda hundarna. Det började med att Rosa morrade och skällde på pappas fru, helt plötsligt efter att hon blivit klappad en stund och såg helt lugn ut. Lite senare på eftermiddagen åkte vi iväg med lilla båten för att ta en fördrink vid det flytande drinkbordet. Hundarna skulle få vara med och simma kopplade, men rätt som det var fick båda syn på en and i vassen och slet de blöta kopplen ur händerna på mig. Som tur var hade de både flytvästar på sig och koppel efter sig så de var inte särskilt smidiga inne i vassen, och både anden och hennes unge kunde simma iväg medan jag simmade in i vassen och håvade in de ganska upphetsade hundarna. Hundarna fick istället sitta kopplade på land, vilket Rosa och Rookie fann sig i, men Maris började skälla och fick förstås sin vilja igenom (vad kan man annars göra när hunden skäller som en tog i en vik där en massa människor befinner sig?) och fick följa med ner i vattnet igen. Det hela slutade med att hon fick ett rejält simpass på en 15-20 minuter i cirklar runt mig (typ longering av hund 🙂 ) medan jag kunde njuta någotsånär av mitt vita vin.

Lite blandade bilder från Göteborgsresan (bilderna går att klicka på):

Fudge

Rookie

Knight

Maris hittade en ny kompis att bada med

Rosa

Rookie

Rosa

Knight och Fudge

Fudge och Knight

Rookie, Fudge och Rosa

Fudge

Rosa och Knight

Maris

Tre svarta

Rosen hittade en ”dummy” och lämnade fint i hand

Sea-Croft Dark Knight och Sea-Croft Lone Rose

 

Utflykt i värmen

Idag for vi på utflykt. Vi skulle åka långt, parkera bilen och gå till en sjö. Det kändes ju passande så här i värmen. Sen var det visst liiite längre att gå till sjön än vi uppskattat, men hundarna fick inleda med ett dopp i en annan sjö  så det gick utmärkt att gå ändå som tur var. Helt fantastiskt var det till och med! Efteråt var alla ganska trötta…

Badbrudar

Rosa

Hundarna hittade en gyttjepöl

gladast över det var Maris (det är sååå skönt med inpackning i pälsen…)

Som tur var fanns det rent vatten att bada i också (och bärga näckrosor ifrån)

Efteråt var det hemskt skönt att rulla sig i gräset, med en näckros i munnen förstås!

När Maris får fnatt blir det lätt lite oskarpt

Trots bad var tungorna långa på vägen tillbaks

 

 

 

 

 

 

Träningshelg i Örebro

I helgen som gick besökte vi Örebro och ett gäng trevlig retrievermänniskor med minst lika trevliga hundar. Jag var lite nervös för att träna Rosa är ju minst sagt som en berg-och-dalbana men på det stora hela gick det riktigt bra.

Vi började med vattenträning på lördagen. Mycket lämpligt eftersom det var 25 grader varmt redan kl 9 på morgonen. Första övningen blev markeringar på en liten ö på andra sidan ett ca 30 meter brett vatten. Vi stod nära vattenbrynet och Rosa gjorde precis rätt. Hon fick leta lite på ön som var full av hög vegetation (skvattram?) men löste det som sagt bra.

Nästa övning blev en markering/närsöksövning i skogen. Hundarna skulle markera en nedslagsplats, men den större kastade dummyn var bortplockad och kvar fanns en liten, nedgrävd dummy. Inte heller i denna övning satte Rosa en enda tass fel även om transporten dit var katastrofal.

Rosa markerar

Rosa på väg in efter väl utfört arbete

Sedan blev det för svårt för Rosen. Nu skulle vi återigen få en markering på ön, fast från ett annat håll och från en landtunga som stack ut en bra bit. Vägen att simma blev alltså kortare men det blev en lång transport på landtungan och väntetid medan ekipaget innan arbetade, samt då förstås vatten åt tre håll där vi stod för markeringen. Allt detta störde nog ut Rosa totalt. Kanske i kombination med att hon var trött efter två väl utförda övningar, för hon kom inte upp på ön utan låg kvar och snappade efter näckrosor. När vi skulle skicka om var hon i det närmaste okontaktbar och satte sig en och en halv meter framför mig vad jag än gjorde. Till slut fick vi till övningen, men vid närmare eftertanke hade det varit bättre att sänka kraven där vid vattnet och hitta på en annan övning. Hon var så stressad att inte ens avlämningarna satt, de som annars är vår paradgren 😦

Rosa på väg in med dummyn

Efter lunch bestämde jag mig därför för att inte hänga på de andras föreslagna övning med lång markering (80-90 meter?) över vatten utan jag och Rosa körde istället närsök och sök på land omväxlat med varsågodkommando för att gå till vatten. Då var vattnet helt plötsligt inte alls lika roligt utan hon sökte glatt upp rätt ställe vid min sida för att få en ny uppgift.

På söndagen var vädret betydliga svalare, så det var byxor och fleecetröja på som gällde. Den här dagen blev det dirigeringar längs de fyra sidorna på först en ruta och efter lunch en annan ruta. Förmiddagens ruta gjorde Rosen bra. Fotgåendet efter att dummiesarna lagts ut gick riktigt bra och hon sprang fint till apporterna (vid första stannade hon och frågade men sedan blev hon säkrare). Eftermiddagens var dock en katastrof. Jag var ju dum nog att gå ut stolparna för de fyra hörnen själv så Rosa var helt besatt av mitt spår när det var dags att köra. Hon har nog nästan aldrig gått så dåligt fot, och i och med att det blev så struligt med fotgåendet glömde hon även bort apporterna. Det enda som gick riktigt, riktigt bra var avlämningarna. Hon har faktiskt självmant börjat sätta sig framför mig nu, om inte jag sträcker mig efter apporten direkt, och håller tills jag säger ”tack”. Duktig flicka!

Sen åkte vi hem och jag kan konstatera att vi måste jobba mycket, mycket mer med fotgåendet. Nu är nog ett spår av mig (eller någon annan som är lika intressant i hennes värld) den absolut svåraste störningen man kan tänka sig, men även den störningen måste hon ju faktiskt klara. Planen är därför att lägga in fler fotgåendepass och lägga till kriteriet ”trycka mot ben”. Det blir bra, tror jag 🙂

Bollnässemester

Den här bloggen är ju faktiskt inte en trädgårdsblogg i första hand, så här kommer en lite mer hundig uppdatering:

I början av veckan vågade vi lämna gräsmattan för några dagar och for till Bollnäs. Bollnäs visade sig vara ett VÄLDIGT fint ställe. Det tyckte både jag och hundarna, för vi tycker alla om vatten, och vatten fanns det överallt! Rosa har ju badat en del den här sommaren, till skillnad mot förra när hon inte vågade gå längre än att hon bottnade, men i Bollnäs utvecklades en vattenPASSION hos henne. Det började redan första promenaden, när vi gick runt en liten sjö inne i samhället. Så här glada blev hundarna av det:

Rosa simmar och simmar, Maris springer i strandkanten

Rosa och Maris

Maris

På kvällen åkte vi till en fantastiskt fin tjärn och både vi och hundarna badade och myste i den fantastiska miljön:

Maris har snappat en näckrosblomma

Rosa, faktiskt uppe på stranden

Rookie på bryggan

Två av hundarna (Maris och Rosa?)

Maris

Dagen efter blev det vattenträning vid en fantastiskt fin sjö:

Rosa har simmat över och ska plocka upp en dummy på andra sidan lilla viken

Rosa på väg att ta sig ett dopp

Rookie på väg ut på en dirigering

Rookie har hämtat en apport på andra sidan den lilla viken

Maris på väg tillbaks efter att ha hämtat liknande apporter som Rookie och Rosa

Underbar myrmark med hjortron

Mina hundar fick göra ungefär samma övning. Vi stod på ena sidan en smal vik, kastaren stod på andra sidan viken. De skulle få ett kast som hamnade på land på andra sidan. Rosa förstod ingenting. När hon väl var i vattnet simmade hon runt och snappade efter näckrosblad i sin jakt på dummyn som i hennes värld borde legat i vattnet. Vi fick göra om med ett kast i vattnet nära land först och därefter blev det ett nytt kast på land. Denna gång klarade hon att ta sig över viken och upp på land, men väl där var hon mycket förvirrad och behövde faktiskt hjälp att slå på näsan. När hon väl hade dummyn i mun klarade hon att gå tillbaks ner i vattnet och simma tillbaks. Maris fick samma övning. Hon klarade på första försöket att simma över och ta sig upp på land men hamnade lite olyckligt i vind för dummyn. Men sen tog hon sidotecken som om hon aldrig gjort något annat och hamnade rätt! Fast där tog det stopp 🙂 Hon fattade inte att hon kunde HOPPA I vattnet med dummy i munnen. Jag vet inte hur länge vi stod och uppmuntrade henne innan hon äntligen tog språnget ner i vattnet.

Nu fattar jag INGENTING, sa Maris, och funderade på hur hon skulle ta sig tillbaks och lämna av dummyn när det var vatten i vägen…

Sista dagen var vi tillbaks och tränade lite mer på samma ställe. Nu var vädret sämre, men lika vackert var det för det!

Maris nöjesspringer

Rosa simmar över viken

Jag har en känsla av att vi kommer komma tillbaks till Bollnäs!